Jag låg ju i feber hela söndagen och mådde illa, men ingenting hände. Natten till måndagen fick jag ont i magen och sen var det kört. Men värst för Samuel. Han vaknade och hade ont i magen, och ni vet ju själva hur hemskt det är innan man vet vilken ände det bestämmer sig för att komma ut i, uppe eller nere. Han sa han var rädd och hade så ont i magen och det skulle ju aldrig gå över enligt honom. Nåväl, han fick kräkas och sen la han sig en sväng och sov. Men det var svårt att somna om då det var på morgonkvisten, så tvillingarna vaknade självklart. Vi försökte få dem att vila lite till efter att Samuel bestämt sig för att ligga i soffan och titta på tv. Nåja, en liten stund fick vi somna om, typ en halv timme innan Benjamin började härja runt i vår säng. Så var den dagen igång. Maken fick hålla sig hemma. Jag var ju inte heller pigg och kunde ej ta hand om tre barn själv, varav ett sjukt, samt mig själv med diarré. Men Samuel låg mest i soffan och mådde dåligt tills han fick kräkas en sista gång. Då kände han själv att det onda i magen släppt. Men sen fick han feber. Han var rejält varm, så det var bara att ge Alvedon och be inom vila vidare. Han har varit jätteduktig idag. Han har förstått att han ej kunnat äta och dricka en massa. Utan han har ätit och druckit det vi sagt varit okej. Det är skönt att kunna förklara och göra sig förstådd och veta att han förstår. Men nu sover han lugnt här inne på madrassen i vårt sovrum. Klart han skall sova hos oss så han känner sig trygg. Han tycker det är lite orättvist att tvillingarna sover inne hos oss. Men när de är ett år så får de sova tillsammans i sitt lilla rum. Och Samuel förstår varför vi tycker han sova i sitt rum, där är det ju lugnt och skönt om nätterna. Inga bebisar som vaknar och skriker. Kanske kommer även jag att sova bättre när de får eget rum. Och tvillingarna kanske mår bättre av det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar