På bättringsvägen?

Ja det hoppas vi. Jag är bättre i magen, men mår fortfarande lite illa. Samuel piggare men hade lite feber tidigare under dagen, så det blir inget dagis imorgon heller. Han längtar verkligen efter sina kompisar och att leka, men samtidigt verkar han lite nervös för att gå dit. Han har ju varit hemma sen veckan innan jul. Men jag tror det släpper så snart han kommit igång på dagis. Johannes är det värre med. Direkt då han vaknade imorse så fick jag lov att ställa honom i handfatet för att få bort all skit. Stackars liten, jag fattar inte varför det ej ger med sig. Ger skonkost och han både äter och dricker. Finns det inte typ Imodium för barn? Får avvakta någon dag till tyckte distriktssköterskan, annars skulle vi höra av oss igen. Så idag har varit en lugn dag. Eller jag vet inte om den kan kallas lugn med två små, varav den minsta är precis överallt och klättrar. Den andra har blivit som förbytt och skriker och står i, inte alls likt honom. Men det är väl den har tuffa tiden som inträffar vid nio månader som dykt upp. Då ens bebis kan bli som förbytt. Från lugn och snäll, till skrikig och klängig. Vi är nog inte ensamma om det skulle jag tro. Men han mår ju uppenbarligen inte bra heller, så det spelar självklart in i det hela också. Nu på kvällen så klädde vi på oss och tog en promenad runt kvarteret. Vi behövde alla komma ut i friska luften. Tror vi allihop uppskattade den tio minuter långa promenaden. Blev bad för småkillarna och pappa sen. Alltid lika uppskattat av dem. Allra helst av Benjamin, han älskar att bada. Plaskar och står i. Johannes är något lugnare, men han kan han med. Nu har jag också fått duscha och skall sova. Jag hoppas jag slipper drömma en massa konstiga drömmar. Har gjort det de senaste dagarna. Gillar inte när det sätter sig någon lite bild eller känsla kvar inombords under dagen. Går liksom inte att släppa det då. Så nu önskar jag er en god natt