Skrikig tisdag och nu höstmörker

Ja, det har de haft idag mina små gossar. De har även turats om att sova.....så det har inte varit många lugna minuter för mig. Detta gör att jag känner mig som världens sämsta tre barns mamma, för jag känner mig så otroligt otillräcklig och som om jag gör alla fel som man kan tänka sig att göra.
Försöker att förklara för Samuel att han måste vänta och varför han måste göra det är ju pga att bebisarna inte förstår vad jag säger och det gör han. Han är så duktig, vet att han verkligen försöker att hjälpa mig och förstå att jag blir helt slut när det är sådana här dagar.

Jag tycker synd om honom för att han inte kan få möjligheten att vara på dagis 5 timmar varje dag. Han behöver det! Det är jättejobbigt för honom att vara hemma när små bröderna skriker och kräver min uppmärksamhet hela tiden. Jag tycker att det är alldeles för dåligt att han bara får vara på dagis 15 timmar i veckan. Jag menar, du har 15 timmars vecka då du får ett barn, men jag då och alla andra tvillingmammor, vi har ju faktiskt två att ta hand om, inte bara ett barn. Det är ju bra mycket jobbigare att ta hand om två små än en liten.

Samma sak när det gäller försäkringskassan och föräldrapenningen. Varför får vi i tvillingmammor och pappor inte lika många dagar på båda barnen , utan bara 180 dagar extra då det blir tvillingar? Hade även varit så mycket hjälp om pappan fått vara hemma de första månaderna och inte bara de 20 dagarna. Visst, det går att dela upp det så att man tar dagar för varsitt barn, men vem har råd med det i dagsläget? Och det här med barnbidraget, ja, det är ju också en konstig sak.....du får 1050 kr för ett barn, men det täcker ju inte ens dagisavgiften.....stor mening att ha barnbidrag som är lägre än dagisavgiften.
Ja, det är några av mina funderingar som kommer över mig med jämna mellanrum....alldeles för många tankar kring det här med pengar.....man kan inte leva tillräckligt bra utan dem, men jag tror inte heller att man blir så extremt lycklig om man har för mycket av dem heller, eller? Att ha bra med pengar, ja det skulle underlätta väldigt mycket. Men jag har det som är viktigast för mig här i livet, min man och mina barn. De är ju mitt liv och mitt allt, så länge vi har varandra så vänder jag gärna på varenda liten krona. Men visst hade det underlättat om vi hade haft en massa extra pengar att bara ha kul för varje månad, men det tror jag inte att det är så extremt många som har.

Ja, idag har varit en jobbig dag med många funderingar. Har allra helst funderat på om jag duger och är tillräcklig som mamma. Känner mig inte alls som en bra mamma.....tittar mig omkring bland vänner och bekanta, alla är så duktiga och gör en massa. Bakar, fixar och donar, åker iväg och går på babyrytmik, sång, öppna förskolor mm.....men jag, jag orkar inte sätta mig på bussen med mina små. Vad gör jag om båda två börjar skrika helt hysteriskt då vi sitter på bussen? Allvarligt, så tror att jag skulle få ett nervöst sammanbrott då....
Jag menar, när maken, jag, Samuel och tvillingarna skall åka någonstans så tar det minst 30 minuter innan vi har packat ihop allt som skall med, tagit på alla kläderna och stuvat in oss i bilen.
Då har jag inte lagt till de minuter som ev går till byte av kläder ifall någon spyr ner sig eller oss, byte av blöja ifall någon gör på sig innan vi satt oss i bilen....
Ja, det är en hel vetenskap att ta sig iväg på nåt och att göra allt detta själv, och dessutom sätta sig på bussen med tvillingarna och troligtvis Samuel, det blir helt enkelt för mycket för mig.
Min utmattningsdepression gör sig gällande ganska så ofta när jag har sådana här dagar.....och det är så jäkla jobbigt att inte fungera så som jag önskar och vill göra.
Jag blir skitstressad av deras skrik, sen vill Samuel nåt och jag hinner inte äta nåt, hinner knappt gå på toa ibland.....Allt som jag tänker på eller skall göra, ja, det glömmer jag bort...hur jobbigt är inte det? Känner mig helt senil ibland, för det kan vara saker jag tänkte på för typ en minut sen. Och en sån dag har jag haft idag. Så nu är det nog dags att gå och lägga sig, ta värktabletter att sova på så värken i kroppen och huvudet släpper och jag får vila lite ialla fall.
Jag trodde verkligen inte att det skulle bli lätt att få tvillingar, och jag tänker inte sitta här och säga att jag inte tycker att det är jäkligt tufft, för det tycker jag. Hallå, jag är inte någon ungdom längre, jag är faktiskt 37 år och det känns att de åren mellan Samuel och tvillingarna har gjort mig mycket tröttare. Sen har det ju inte varit så lätt alldeles innan jag blev gravid heller, så det har väl mycket med saken att göra.
Men mina underbara barn är ju de bästa jag vet, så jag vet inte hur jag gör för att komma igenom dagarna ibland, men jag älskar ju dem så det är ju bara att gilla läget och köra på.
De är det bästa som hänt mig och jag älskar dem så ofattbart mycket.
Jag skattar mig lycklig som fått tre fina och välskapta pojkar. Och jag förundras varje dag över hur mycket jag älskar dem och när jag ser på dem, ja, då blir jag helt lyrisk.....En fin, söt och go Samuel, och sen söta och fina tvillingar....fattar fortfarande inte att jag fått två samtidigt....det är nog få förunnat.
Men det var en tuff graviditet som jag tyvärr inte kunde njuta av speciellt mycket. Kommer inte ihåg mycket av hösten förra året och fram till deras födsel.....allt är dimmigt på nåt sätt. Minns vissa saker, men inte mycket av vad jag gjorde. Mådde verkligen skit....kräktes in i det sista, foglossningen började tidigt och håller tyvärr fortf i sig. Kryckor var enda sättet jag kunde ta mig fram med sista tiden, kunde inte ens ta mig till dagis för att hämta Samuel.....
Men wow vilken känsla det var när de väl kommit ut.....kommer verkligen ihåg förlossningen mycket bättre denna gången. Kan bara inte fatta att jag inte ens hann få min EDA, utan födde båda två med enbart lustgas.

Februarimage

Ja, trebarnsmamma är jag nu, det trodde jag inte att jag skulle bli......och verkligen inte genom att få tvillingar. Så mycket som vi måste tänka igenom nu, huset är ju för litet och vi är ett badrum kort.....så många funderingar kring hur allt skall bli inom något år har vi ju.

Men mina funderingar nu handlar faktiskt om en dusch och sen sängen. Hoppas på en skapligt lugn natt, och imorgon samma rutiner som alla dagar.
Upp med små killarna, byta blöja, sen gröt, sen byta kläder efter gröten, försöka hinna äta frukost innan det är dags för deras första tupplur, har jag tur så somnar de nästan samtidigt och jag hinner ev gå och göra mig lite fräschare innan de vaknar och det är dags att byta blöja, klä på dem för att hämta Samuel på dagis. Ner med dem i vagnen och hinna sätta på sig själv kläder innan de börjar skrika för att de inte vill sitta i vagnen inne.....tja....typ så ser min förmiddag ut, varje dag mer eller mindre.