Ja, det är ju inte ovanligt att jag är vaken direkt. Är supertrött men har jobbigt med halsen som är som ett sandpapper. Hoppas jag får nåt som kan hjälpa imorgon, eller rättare sagt om några timmar. Ligger här och känner mig allmänt ledsen, nedstämd. Detta var ju inte en rolig graviditet direkt, så här hade jag ju inte tänkt mig att det skulle bli sista gången. Känns som om jag sviker mina närmsta vänner när jag inte ens kan ringa och prata. Kan inte ens ringa min mamma och vi som brukar pratas vid minst en gång varje dag. Kan inte prata med sonen heller, han blir ledsen och sur för att jag säger nej till sånt jag ej orkar. Tror han är ledsen för att han inte lekt med sin bästa kompis utanför dagis på flera veckor nu. Vet inte hur vi skall få till det. Jag saknar min kompis också, har inte träffat henne på minst tre veckor nu. Bara hoppas de inte tröttnat på oss och våra sjukdomar. Det är ju inget vi väljer direkt. Känner mig ensam, önskar jag hade haft min mamma närmre. Hade känts mycket bättre om jag bara kunnat gå över och hälsa på dem när jag kände för det. Samuel saknar mormor och morfar säger han. Det kan jag förstå, var flera månader sen sist och fler lär det ju bli. Kommer inte åka upp förrän till sommaren. Kan ju inte åka långt med två små grabbar direkt. Får hoppas att mina föräldrar och syskon kan tänka sig att åka neråt när bebisarna kommit. Nu börjar jag bli trött, kanske bäst att avsluta nu innan ögonen stängs. Tänker på er alla vänner och bekanta. Hoppas ni sover gott nu. Natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar