Nu var det ett tag sen jag skrev. Bara inte haft orken eller lusten. Det är tungt nu, magen står rätt ut och bebisarna trycker på blåsan och spänner ut magen nåt grymt mycket. Ikväll har det varit hopplöst, börjar känna mig smått orolig faktiskt. De kan ju verkligen komma när som helst nu. Har haft mkt sammandragningar sista dagarna. Och att säga att jag inte är nervös inför förlossningen vore ju att ljuga. Jag menar, har ju gått igenom en förlossning tidigare, och då sa jag aldrig mer. Nu vet jag vad det innebär, men denna gången skall jag föda ut TVÅ! Det om nåt känns lite skrämmande och konstigt. Skall till Ofelia och prata med dem ang förlossningen. Kan kännas skönt att vara lite mer förberedd denna gången. Det kommer ju att bli helt annorlunda. Enligt läkaren som gjorde ultraljudet sist, så trodde han inte att det skulle vara några problem att föda normalt. Det är ju det jag vill, för jag är ju rädd för sjukhus och vill inte att de skall sätta någon kniv i mig. Så mycket som rör sig i skallen just nu. Sen är mina tankar hos min vän, hon ligger inlagd för hon började läcka fostervatten. Hon är sängliggandes, och får ej gå upp alls. Lider så med henne. Hon blir kvar då de ej vill släppa henne nu i vecka 30. Så fyra långa veckor måste hon ligga där, sen sätter de igång henne när hon är i v34. Tänker på dig vännen. Så fort jag blir piggare så kommer jag upp och hälsar på. Själv har jag otroligt spänd mage, tror mkt beror på att jag hostar så. Bara så jobbigt när magen är spänd. Imorgon skall jag prata med min husläkare. Måste få bukt med min förkylning. Måste få ork och styrka till förlossningen, och inför tiden med bebisarna. Sömn är det dåligt med nu och det kommer inte att bli lättare att få sova sen. Men jag längtar efter våra bebisar, skall bli så mysigt få träffa dem. Nyfiken på hur de ser ut, och jag hoppas verkligen att de är friska och krya. Har haft det så jobbigt och har ju tyvärr ätit medicin under hela graviditeten. Men läkarna har sagt det varit okej, så jag måste ju lita på dem. Samuel har ju blivit stor kille nu. Fick ett stort täcke nu när vi var till Ikea i söndags. Fy, det var verkligen i sista perioden att åka dit. Det var tungt och jobbigt att gå omkring med magen. Men nu har vi allt till bebisarna, skönt. På måndagen var jag iväg till läkaren, allt såg bra ut med livmodertappen. Så jag skulle inte oroa mig för bebisarna. Sen tog jag mig över gatan till Jysk och köpte Spindelmannen påslakan till lilleman. Sen var jag inne på Rusta och tittade efter hatthylla och lite annat. Samuel har ju fått dille på Pokemon så jag köpte några kort till honom. Gissa om han blev överlycklig då han kom hem från dagis. Han visste det fanns en överraskning till honom. Så först fick han korten, och sen Spindelmannen. Är så underbart att kunna glädja sin lilla älskling. Ibland behövs det inte mkt. Idag är jag trött, sitter nästan och halvsover i soffan. Har hållt på här hemma med tvätt, städ och annat. Kroppen orkar inte med hur mkt som helst. Haft en snäll liten kille här hemma idag. Han varit ledig, så imorgon blir det full fart igen. Nehe, nu orkar jag inte mer. På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar