Var är våren och orken?

Usch jag är inte alls på humör. Så trött på allt just nu. Har värk i varenda led, huvudvärk och yrsel. Det är tufft, rejält tufft att vara tvillingmamma vid min ålder. Eller rättare sagt, jag tror att mycket beror på att jag är äldre, jag har inte samma ork och energi som alla de yngre mammorna. Känner mig faktiskt ganska så värdelös som mamma, jag hinner inte med allt som jag borde.

Samuel mår inte bra alls just nu, jag blir så ledsen över att han inte får vara på dagis mer än sina 15 timmar. Han vill ju så gärna leka och det kan han ju inte då han kommit hem, för alla hans kompisar är ju kvar på dagis. Han har blivit agressiv, skrikig otroligt trotsig och tjafsig, och så ledsen och upprörd. Är det verkligen meningen att han skall behöva må dåligt pga att vi fått tvillingarna och att han inte har möjlighet att vara på dagis då?

Jag känner mig skyldig för att vi fått tvillingarna och inte har samma tid för honom som innan. Det gör så ont i mitt hjärta att se hur han lider över att inte få vara på dagis och leka med sina kompisar. Sen så kommer de kompisarna han är mest med på dagis att sluta till sommaren, för då går de upp till nollan till hösten. Han grät ikväll då han skulle sova, för det gjorde ont i hans hjärta sa han, och han kunde inte sätta fingret på varför det gjorde ont i hans hjärta. Hur skall jag som mamma kunna få honom att förstå varför han inte får vara på dagis mer än 15 timmar?

Jag vet att många tycker att det är fel av mig att klaga, men jag bryr mig om min son och att se honom må som han gör krossar mitt hjärta. Vi har en väldigt bra barnomsorg här i Sverige, men ibland tycker jag att de måste hjälpa till lite när både föräldrar och barn har det tungt. Att kunna hjälpa till om vi som föräldrar tycker att det behövs. Är det för mycket begärt??

Har tagit ganska så mycket bilder på mina killar nu dessa sista dagarna, det händer otroligt mycket i deras utveckling just nu. Och jag hinner inte med att skriva upp allt som händer, för hjärnan är trött och glömsk. Har inte mycket koll på vad det är för dagar, ibland är allt som i ett töcken. Allra helst de senaste tre fyra veckorna, mycket vakna nätter och stökiga dagar med mycket skrik, febriga barn med öroninflammation samt förkylningsastma, besök på barnavdelningen bland annat. Nej, tyvärr känner jag mig extremt låg just nu, önskar jag hade ork att tillgå och få känna mig pigg och glad då jag vaknar på morgonen. Men istället känner jag mig trött och irriterad, fastän det har ju blivit bättre sen jag blev av med ett störande moment och jag har även blivit av med en del vätska som åbäket gjorde att jag samlade på mig. Så nu får vi hoppas att det blir bättre för mig och att det blir lättare att tappa lite i vikt, men visst, jag har ju fortfarande min struma och då är det ju som sagt fel på ämnesomsättningen, vilket komplicerar för mig en del. Usch, tycker inte om att klaga, men just nu är jag nog negativ till mångt och mycket.

En stor ljusglimt är ialla fall att vi skall åka till mor och far snart!! Längtar efter dem så oerhört mycket. Blir alldels för långt mellan gångerna, men det gäller att tiden finns och sen kostar det ju en hel del för oss att sitta och åka varje gång. Önskar det fanns snabbare sätt att ta sig fram än med bil, en teleporterare skulle ju inte vara fel direkt.

Jag pratar med mamma minst en gång per dag, om jag inte gör det så beror det på att jag har fullt upp eller inte är hemma. Johannes gillar verkligen att prata med mormor i telefonen, Benjamin har ju eld i baken så han har inte riktigt tid att sitta och lyssna utan studsar mest runt.

Tänk att vi fått så olika barn trots att de är tvillingar, det är riktigt häftigt *ler* De är olika utseendemässigt och personlighetsmässigt. Johannes har fått mina två virvlar och min hårkvalité, grop i hakan och i gropen under näsan har han samma lilla streck som jag har. Han har sin pappas stora och mjuka händer, breda fötter och kraftiga benstomme, näsan och profilen har han också fått från Rickard. Johannes har helt otroligt vackra och mjuka blå ögon, han är så mild och go i sitt sätt och väldigt kramig och kelen. Sitter gärna och plockar länge med en smörgås medan Benjamin mer eller mindre trycker i sig sin, för att sen roffa åt sig Johannes också. Benjamin har fått sin pappas lite strävare hår och hårfäste, men min näsa och mun. Han är väldigt lik mig då jag var liten. Han är lite mer finlemmad än Johannes och har inte lika breda händer och fötter, utan lite längre fingrar och fötter. Hans ögon lyser bus hela tiden och han är aldrig stilla, utan är och klättrar på det mesta. Han är en riktig liten Emil som tar för sig och får ofta Johannes att bli ledsen. En lite tuffare och spralligare kille, men som är kelen men dock lite mer hårdhänt i sina kärlekshandlingar.

Storebror Samuel är helt underbar med sina små bröder och de älskar honom överallt annat. Benjamin allra helst, han och Samuel kan leka och hitta på en massa tok och Samuel tycker att Benjamin är den busigaste av dem. Samuel kommer alltid och pussar dem godnatt och hjälper till väldigt mycket om vi ber honom. Så det är nog jobbigt, att både älska dem och sen tycka att de tar för mycket tid av oss. Vi hoppas att det blir bättre i sommar då alla tre kan vara ute på tomten och leka. De kommer att jaga Samuel och försöka göra allt som han gör. Och jag kommer väl springa efter som en tok , svettig och rädd för alla tokiga upptåg som de kommer att hitta på.

Jag älskar mina tre underbara barn mest av allt, men det är jobbigt att vara mamma också. Det är ju mer än ett heltidsjobb, det är ett dygnet runt jobb, 24-7.

Jag hade gärna varit lite yngre då jag träffade Rickard, då kanske vi redan hade haft lite större barn. Men livet ville annorlunda och jag är bara oerhört glad och lycklig för att jag har min man, han är underbara på alla sätt och vis, även om vi blir irriterade på varandra så finns det ingen annan än honom som jag vill leva med. Jag har träffat rätt, det är han som får mig att må bra, han som får mig att känna mig älskad för den jag är. Tack min älskade make för att du älskar och tror på mig, för att du får mig att känna mig trygg och för att du alltid finns där. Tack för våra vackra och välskapta barn, för den tiden vi haft tillsammans och för den tiden som kommer. "Du är allt för mig, du är min existens, alla mina andetag, pulsen i mitt hjärtas slag"......vår sång som vi hade då vi vigde oss i Helsingborgs rådhus för snart 5 år sen. Vart har tiden tagit vägen?

Till mamma, pappa och mina syskon, jag saknar och längtar efter er. Ni är ständigt i mina tankar och i mitt hjärta, jag älskar er!

Dags att sova, ny dag med barnen imorgon, samt blodprov för mig och Benjamin. God natt!