Helgens händelser......

Natten till igår så blev Johannes sjuk, eller rättare sagt han fick hög feber 40 grader. Stackaren var så varm, men så fort Alvedonen hade börjat verka så somnade han och sov några timmar till. Skickade sms till farmor och frågade om hon kunde komma och hjälpa mig med barnen. Tack snälla för all hjälp igår, hade inte orkat med dagen utan dig Nina.

Vet fortfarande inte riktigt vad som var felet. Han hade diarré och verkade ha ont i magen. Idag har han skrikigt så fort vi lagt honom ner för att sova. Men när han väl somnat så sover han gott. Så jag har inte en aning om vad som är tokigt, men idag har febern inte varit högre än 38 grader så det är ju "normalt" för en liten kille i hans ålder.

Annars har vi hållt oss inne, det har varit otäckt blåsigt och kallt ute. Vill inte dra ut någon av barnen just nu mer än nödvändigt. Benjamin är känslig i sina luftrör och Johannes hade som sagt hög feber igår så det blev en inne dag igen.

Samuel har varit lite kinkig till och från idag, antar att det är bristen på lek dessa veckorna samt lite för lite sömn som gör sig gällande.

Så dagen har förflutit som vanligt. Matat småkillarna, lekt med dem och nattat dem. Benjamin är en riktig liten rackarunge, han far runt överallt här i vardagsrummet. Allra helst till TVn, som han mycket väl vet att han inte får röra....säger "babababa" så fort han närmar sig TVn, men tro inte att han låter bli att resa sig mot den ändå. Johannes är mer nöjd med att sitta och leka lite med sakerna eller resa sig mot soffan eller oss. Tvillingar, men så otroligt olika personligheter och det är så otroligt mysigt och roligt att det är så. Nu tycker jag även att de blir mer och mer olika utseendemässigt. De har ju aldrig varit mer än syskonlika, men nu börjar de utvecklas helt olika på alla sätt och vis. Det är tufft att ha två små samtidigt, men otroligt mycket glädje också. Nu när Samuel varit hemma har det vart tufft, känt mig väldigt otillräcklig. Kan inte fatta att inte de som bestämmer inom barnomsorgen inte kan förstå att det är en jäkla skillnad på att få ett barn och ha ett äldre barn som går på dagis 15 timmar i veckan, än att ha två små och ett äldre barn som går på dagis 15 timmar i veckan.

Det är synd om det äldre barnet som inte kan få den uppmärksamheten som han/hon behöver, för tiden räcker inte till då man har händerna fulla med två bebisar.

Detta är min personliga åsikt och jag tycker att det är fel att jag som fått två små, enbart skall få ha min äldsta på dagis exakt samma timmar som den mamma som fått en bebis, dvs 15 timmar per vecka. Tycker det borde vara 15 timmar gånger två när man får tvillingar. De som får trillingar får ju hjälp hemma, men vi som fått tvillingar får ingenting eller jo, vi får ha vårt äldsta barn på dagis full tid i fyra månader, men sen då? Vad tror de händer med tvillingarn efter fyra månader? Tror de att det blir lättare och ta hand om dem då när de börjar bli mer och mer krävande? När de far iväg åt varsitt håll, blir sura och kinkiga då jag inte kan lyfta upp båda två i famnen samtidigt........ Jag har häcken full här hemma, de är överallt!!! Tror att ialla fall en av mina vänner känner igen sig i detta, för hon har också tvillingkillar. Hon vet hur jobbigt det är, även om jag tycker att hon hanterar detta mycket bättre än mig. Jag har nog åldern lite emot mig, är ju inte så ung längre inte siffermässigt, och fysiskt så orkar jag inte heller lika mycket som en ung mamma på typ 27 gör.

Jag tycker synd om min Samuel som älskar att vara på sitt dagis och leka med sina kompisar. Han förstår ju inte varför han inte kan få vara där, spelar ingen roll hur mycket vi än försöker förklara för honom att det inte är vi som bestämmer i den här frågan, utan de som bestämmer på dagiset. Han tycker att vi är dumma som inte låter honom gå till dagis varje dag, han frågar varje kväll om han skall iväg och "jobba" dagen därpå. Känner mig som en oduglig mamma då jag inte hinner med att leka med honom pga alla måsten med tvillingarna.

Samuel längtar till måndag, för då, ja då börjar han på sitt dagis igen med alla sina kompisar. Sen har han fotbollsträning på kvällen.

Usch, jag skulle nog inte satt mig för att blogga ikväll.....känner mig helt ur form och skulle kunna sitta här och skriva ner en massa som rör sig i mitt huvud ikväll. Nej, nu skall jag avsluta för annars blir det bara väldigt sent och jag har alldeles för mycket som jag grubblar över just nu. Känner mig låg och helt ur gängorna.....skall därför säga tack och god natt för mig.

Antar att många kommer att haka upp sig på mina funderingar kring barnomsorgen och jag kräver inte att någon skall förstå, utan jag skrev helt ur mitt perspektiv och hur jag känner det. För jag är helt slutkörd och skulle behöva ha Samuel mer på dagis för att slippa stressa sönder mig de dagarna han är på dagis. När han sen inte är på dagis så har vi världens dispyter här hemma minst en gång om dagen.....hur roligt är det?

Jag önskar fler timmar för min son för att han skall må bra och inte vara så arg och irriterad hela tiden, för att han skall få leka och ha roligt med sina vänner och utvecklas hela tiden. Jag önskar fler timmar för att jag skall slippa må som jag gör just nu, för att jag skall ha en son som trivs med att vara hemma hos mig och tvillingarna, för att jag skall orka med att vara glad och inte känna mig stressad och ha ont i magen hela tiden. Jag vill inte in i väggen en gång till!!! Jag orkar inte bli deprimerad ännu en gång och få vara sjukskriven, det räcker med en gång.

Jag älskar mina barn och vill vara en sån bra mamma jag bara kan för dem, hur skall jag kunna vara det om jag inte orkar med allt? De är ju mitt allt och jag vill göra allt jag bara kan för dem.