Ja, vad gör man då det är ett litet troll som mer eller mindre ALLTID vaknar efter en stunds god sömn i sin säng? Går inte att få honom att somna om på en gång heller.....Johannes är så lätt, Benjamin är en lite stökis.Nu är ialla fall små killarna vaccinerad mot svininfluensan och Samuel fick ju sin spruta för några veckor sen. Bara jag och maken kvar nu, men vi får vänta till nästa vecka, vaccinet slut här på byn.
Innan vaccineringen var på BVC för att väga dem.....de har gått upp rejält sen sist.Johannes har passerat 9 kilos gränsen....närmar sig 10 kilo med stormsteg.
9705 gr och 71 cm lång var han vår gobit. Sprattelgubben Benjamin, han som ständigt är i gång vägde 9135 gr och var 70 cm lång. Inte konstigt att han inte väger lika mycket, han rör sig ju hela tiden. Medan Johannes, ja....han kan ligga och leka med några saker en längre stund, han har ingen brådska han inte =)
Är så stolt över min fina lilla familj, tänka sig att jag fick två bebisar samtidigt......helt otroligt =)
Tänker inte säga att jag tycker att det är lätt, för jag tycker att det är skit tufft att ha två samtidigt. Men jag skulle ju verkligen inte vilja vara utan någon av dem, känner mig lyckligt lottad som fick två små sötnosar samtidigt. Fullt friska och välmående dessutom.
Jag är inte typen som far runt en massa, och varför jag inte gör det, tja det beror mycket på min utmattningsdepression som jag hade förut, för något år sen. Efter den har blivit lite mer osocial och tillbakadragen. Klarar inte av stress längre i samma utsträckning. Därför drar jag mig för att sätta mig på bussen och fara runt med de små. Jag måste få ta saker och ting i min takt och gör det som känns rätt för mig. Jag jobbar ständigt med mig själv när det gäller det här......jag finner det oerhört jobbigt att inte klara av vissa saker längre, men jag måste hitta nya vägar att gå på nu istället. Missförstå mig inte nu, jag är inte sån att jag inte vill umgås och träffa folk, men jag måste känna att jag orkar det också. Och det gör jag tyvärr inte alla dagar. Jag varken orkar eller vill planera in saker för långt i förväg, för jag vet tyvärr inte hur jag mår när jag stiger upp vissa dagar, eller om jag fått någon som helst sömn heller.
Skulle ju varit iväg i tisdags på en träff med andra tvillingmammor, men natten till tisdagen så var jag vaken praktiskt taget hela natten. Båda små killarna och Samuel var oroliga. Så det sket sig så att säga....fick vackert hålla mig hemma och farmor var toppen som kunde ta Samuel så han slapp två skrikiga små bröder, samt en mamma som var helt ur gängorna efter en sömnlös natt. Hela dagen var helt fel, alla rutiner vi haft rubbades och ingenting blev som vi brukar ha det, jag och de små. Så vi var bara hemma, åt, sov och lekte lite.
Det har helt enkelt inte gått att få till en hemresa, alltid något som inte funkat då vi tänkt åka.
Först var Rickard sjuk i ett huvudvärks anfall i flera veckor och sen blev pappa sjuk då Rickard äntligen blivit bra. Så då fick vi lov att skjuta upp det, tror vi gjorde det 4-5 ggr. Men nu, nu skall vi hem till jul och stanna några fler dagar än bara över helgen. Skall bli såååååå mysigt få komma hem. Måste bara komma ihåg och ringa Ullis och fråga om vi kan bo där några dagar, sen hos mamma och pappa......allt för att underlätta för mor och far. Men det borde inte vara några problem tror jag.
Nähä, nu strejkar både hjärnan och fingrarna skriver lite hur som helst på tangentbordet, antar att det är piken att jag skall logga ner och att det är dags att sova.
God natt från mig!!!
2 kommentarer:
Klart man e stolt över sina barn, konstigt annars;-)
Alla barn växer o utveckals olika o det är ingen "tävling" om vilka barn som är störst minst lr vem som kryper först:-( Barn är barn o det skall dem få vara!
Mina barn är det bästa jag har o såå känner nog ALLA mammor!?!
Fina grabbar har du/ni iaf.
Ta hand om dem.
Kram Jenny
Oj vad de växer de "små"!
Vi får se till att få ihop en träff med eller utan de stora.
Du gör helt rätt i att ta allt i din egen takt, du känner ju dig sjäv bäst.
Hoppas att du/ni får det bra uppe hos dina föräldrar.. vet hur det är att sakna dem och inte ha dem nära! Tur att internet finns då:)
Kram
Sarah
Skicka en kommentar