Tiden som går......

Ja, jag hinner som sagt inte med mycket överhuvudtaget. Inte sitta här och blogga tex....fastän jag känner att det hade varit skönt att kunna göra det. Men det är tufft att ha två små att ta hand om. Allra helst nu när de är bökiga på kvällarna och nätterna.
Trodde vi hade fått in rutiner och att det skulle hålla i sig, men inte gjorde det det. Bara att ta nya tag och se om vi kan få rätsida på det igen. Tycker att det är svårt att veta hur man skall göra för att det skall bli bra. Men vi gör så gott vi kan, mer kan ingen av oss göra.



Tänk att för 6 månader sen så låg vi uppe på BB med våra nya familjemedlemmar. Kan inte fatta vart tiden tagit vägen! Känns som om det var igår. Åh, våra fina små killar, de är ju så underbart söta och underbara, men visst, de kan vara skrikiga och dryga också, skulle ju ljuga om jag sa nåt annat. Men jag, maken och Samuel älskar dem nåt oerhört mycket.
De är ju så mysiga, söta, busiga, charmiga och två helt olika små individer. Inte bara till utseendet utan också till sättet.

Johannes, tvilling nr 1 - den allvarliga, studerande, söta lilla killen. Men när han ler, då smälter man totalt och han är ju så otroligt charmig. Är stillsam av sig, inte alls lika vild som sin lillebror, förutom då han får sitta i hoppgungan som han älskar. Sällan missnöjd utan gillar att titta och fundera. Men just nu så är han som förbytt, han har två tänder på gång i nedre käken.

Benjamin, tvilling nr 2 - den busiga, sprattliga, sockersöta lilla killen. Han har så nära till bus och skratt, hela han skiner som en liten sol då han skratta och ler. Han är den vilda bebisen, är aldrig still. Älskar att titta på Samuel och alla hans tokiga upptåg. Den som gnäller mest av tvillingarna, lika mycket som han skrattar.

De är så olika och helt underbara små killar, kärleken är så stor och stark till alla tre våra pojkar.
Kan liksom inte ens tänka mig som en tjejmamma längre, trodde ju att jag skulle få ialla fall en flicka och att jag var en flickmamma. Ack så fel jag hade *ler*
Jag är en otroligt stolt mamma till tre killar, och gift med min underbara make som gett mig sån oerhörd lycka här i livet.

Samuel, storkillen, är inne i en jobbig 4-års period. Alla som säger att 3 års trotsen är jobbig, nähä säger jag. Tycker att fyra är värre. Och allt stämmer in på hans beteende som står i "Trotsboken", en väldigt bra bok måste jag säga. Men han är ju samtidigt en oerhört underbar och go liten kille, som älskar oss och talar om det för oss flera ggr om dagen. Härliga lilla Samuel, du är en underbar storebror, du tar hand om dina småbröder om de blir ledsna. Du är där och spexar för dem på en gång, pussar på dem, stryker dem över håret och på kinden, ger dem nappen och försöker allt för att de skall bli glada igen. De kan skatta sig lyckliga som har dig älsklingen, de kommer att ha så kul ihop med dig nu när de växer upp.

Imorgon är maken pappaledig. Så skönt att ha honom hemma och hjälpa mig lite. Jag är så trött att jag tror att jag skulle kunna somna stående. Men de två sista dagarna har jag faktiskt fått båda småkillarna att somna i vår säng och har då lagt mig jag också. Det har varit suveränt skönt att få vila lite, känner att orken kommer tillbaks lite då.
Skall även till BVC imorgon för mätning och vägning av småkillarna.....måste ju göra det nu när de blev ½ år idag. Spännande att se om Johannes har gått upp till 9 kg eller om han är kvar på 8 kg, längden gissar jag på ca 68 cm.
Sen måste vi åka in och köpa kläder till Samuel, han har vuxit ur allt han har!!! Fattar inte vart han är på väg i storlekarna.....men jag vet att han växer som vi gjorde då vi var små, längden sen bredden, sen längden och sen bredden igen......höll på så tills jag var typ 14 år då jag bara växte på längden tillslut och var helt blåslagen på armar och ben. Snubblade nog mig fram tror jag *ler*

Dags för mig att avsluta för denna gången och jag lovar, jag skall försöka att blogga lite oftare. Det är ju inte så att jag inte vill, bara det att tiden som jag har, ja den går till mina barn, maken och hemmet. Datorn kommer verkligen i sista hand, men det var skönt att sitta här en stund och bara koppla av och skriva lite. Hoppas några av er blir roade av att läsa lite och titta på bilderna.

Ta hand om er i blåsten, hösten kom snabbt och det känns som om vinter lär komma lika fort!

Jag ser fram emot fredagen, då skall en av mina äldsta vänner här nere i Karlskrona komma och hälsa på. Vi har inte träffats på länge nu och jag tycker det skall bli så mysigt att bara få träffa henne och prata en massa. Saknar henne.....hon är en inspirationskälla för mig, en stark, driftig och oerhört duktig tjej. Hon är en av de bästa jag vet. Hjärtat, du vet vem du är. Håller på dig, i vått och torrt!!!!

Helgen skall maken jobba på lördagen, söndagen blir det till att baka tårta här hemma. Rickard fyller nämligen år. Present har han redan fått, ett halsband som svärmor och svärfar köpte på sin Tunisenresa. Tack så hemskt mkt för hjälpen med det! Skall väl försöka hitta nåt som Samuel kan ge honom också.....får försöka smyga iväg imorgon då vi skall ut och åka.

Suss gott allihop och på återseende. Det blir när ni minst anar det *ler*