Det bästa i mitt liv

Ligger här och lyssnar till andetagen på mina killar. Det är så rogivande, men just nu känner jag mig lite konstig tillmods så jag har lite svårt att koppla av. Tungt att andas ikväll, ryggen värker mycket också. Någon av bebisarna ligger och trycker uppåt mot mellangärdet och gallan så det känns inte så bra. Svårt hitta en bra ställning att ligga i, brukar inte ge med sig förrän på morgonkvisten. Jag funderar mycket kring hur allt kommer att bli när vi blir fem i familjen. Orolig för hur Samuel skall ta allt. Blir tufft för honom att ej få all uppmärksamhet som han är van vid. Och hur vi skall få tid till varandra. Ja, det finns hur mycket som helst att fundera på. Men jag är så lycklig med min Rickard, så jag tror vi klarar allt för vår kärlek är så stark. Vi har varandra, en underbar son, ett hus vi trivs i, underbara vänner och familjer, så varför skulle vi inte klara det? Bara vi är raka och ärliga mot varandra och vårdar det vi har så kommer allt gå bra. Han är mitt livs kärlek och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom, det är meningen att det skall vara vi. Vi hör ihop, vi och vår Samuel samt våra kommande små busungar. Lyckligare kan jag inte bli. Till min make, min son och våra små bebisar - Jag älskar er av hela mitt hjärta, ni gör mig hel. Utan er vore jag ingenting. Tack för att ni finns och för att ni älskar mig för den jag är.