Snorig måndag

Sötnosarna Samuel och bästa kompisen Jonathan.
Jättefin bild Millan *ler*

Usch säger jag bara......jag vill inte vara med mer nu.
Detta har varit de sämsta fyra månaderna i mitt liv tror jag. Har ju inte varit annat än sjuk. Det var inte så här jag ville att min sista graviditet skulle vara *ledsen*

Känner mig så värdelös.....kan inte ens klara av att gå bort till dagis och hämta Samuel längre. Känner mig som världens sämsta mamma och fru. Att sitta här vid datorn går inte riktigt det heller, men var tvungen att fixa lite här på nätet, men nu är det dags att lägga sig.

Jag hoppas att jag får sova i natt, för det var helt kört med det natten som var......bebisarna tycker inte att jag behöver någon sömn, utan håller på och kickar runt i magen. Kunde somna till lite efter kl 04.00. Sen får jag sova typ 1 timme innan jag måste upp på toa och kissa. Och sen bökar bebisarna igen när jag lägger mig, kan inte andas då de trycker på allt inombords och de blir sura för att jag vill ligga på sidan. På rygg är ju inte att tala om, då blir jag svimfärdig på en gång. Kan de inte se till att komma ut istället? Känner att jag inte har någon ork alls till förlossningen, är bara så nere i skorna idag så jag har inte gjort mycket mer än gråtit gång på gång under dagen.
Snorar och har sån jobbig hosta, får inte upp slemmet och magen gör grymt ont då jag hostar. För att inte tala om hur det känns i hela skallen och ryggen.
Ja, de som tycker att det är mysigt att vara gravid och att det är bästa tiden i deras liv avundas jag verkligen. Jag tycker inte om att vara gravid, har haft två skitdåliga graviditeter så jag är hemskt glad för att vi har tagit beslutet att vi inte skall skaffa fler barn. För då hade jag väl varit sängliggandes hela tiden om det ens hade fungerat.
Nej, jag tror faktiskt att jag måste ringa in till Förlossningen och kolla om de kan hjälpa mig på nåt sätt. Sätta igång mig i nästa vecka eller nåt, för så här orkar och kan jag bara inte må längre.
Det är ju inte meningen att jag skall pina mig själv den sista tiden, för då kommer jag inte att kunna njuta av våra två små pojkar. Jag blir bara mer och mer deppig nu, och det är inte bra. Vill inte hamna i någon förlossningsdepression, det får bara inte hända.

Har ju Samuel att tänka på också, och han behöver ha en mamma som är pigg och glad. Inte en mamma som mår skit hela tiden. Han är helt underbar vår lillkille, så kramig och så go. Du är världens underbarasta son, och vi älskar dig bara mer och mer för varje dag som går.

Nej, nu kan jag inte sitta längre. Vet inte ens om jag tar mig upp och kan gå till badrummet för att göra mig klar för natten. Nätterna är hemska, att ta sig upp ur sängen och in i sovrummet tar en evighet känns det som. får inte med mig benen. Hoppas det släpper fort efter förlossningen, vill ju ut och gå med barnvagnen och hämta vår lilla älskling från dagis.

Nu skall jag gå....hoppas att alla mår bra och tar hand om varandra.

God natt!