
Som vanligt ligger jag här och försöker sova. Bebisarna är tämligen lugna, men jag känner mig konstig i magen efter kvällsmaten. Borde inte vara förvånad, mår alltid dåligt på kvällarna efter vi ätit. Kan inte äta så mkt jag vill eller sånt jag tycker smakar bra. Allt blir tokigt nu i slutet känns det som. Värker i hela kroppen, känner mig helskum mest hela tiden. Hoppas verkligen det blir bättre snart, orkar inte med detta längre. Tar mig snart inte upp ur sängen på nätterna. Och det är lite jobbigt för jag är ju konstant kissenödig just nu. Sover typ 1 timme och sen måste jag på toa, och självklart är jag konstant törstig också så då måste jag ju dricka när jag kissat. Snacka om att vara inne i en ond cirkel. Imorgon, eller rättare sagt senare idag runt lunch skall jag vill min BM. Hoppas hon är där nu, hon har ju blivit sjukskriven och jobbar 15 tim/vecka. Känt mig så trygg och bekväm med henne, så jag hoppas hon är kvar dessa få gångerna. Usch, det känns så obehagligt. Magen blivit så stor nu att skinnet inte verkar räcka till. Svider, kliar och gör ont. Obehagligt att ta på magen, funderar på hur känseln kommer bli där sen. Många tankar kring hur kroppen blir efter att tvillingarna kommit ut blir det faktiskt. Det har varit tungt och jobbigt, och värst är det nu och de senaste två veckorna typ. Foglossningen blir bara värre, hoppas den kan släppa lite så fort de är ute. Med Samuel hade jag också det, men absolut inte lika stora problem som denna gången. Men då tog det tid att bli okej, och helt återställd var jag inte. Sånt man tydligen får lära sig leva med. Nu lever någon av bebisarna runt i magen, det är en helt annorlunda känsla med två mot hur det var med lilleman. Går inte att jämföra. Lilleman skulle ha varit på sin gympa ikväll, men då de kom dit var det inställt. Tycker det är lite udda beteende att man väljer att inte ringa runt och berätta att det är inställt. Rickard stressade för att hinna hämta Sam, få i honom lite risifrutti och sen iväg. Så jag blev så förvånad då jag helt plötsligt såg bilen på uppfarten igen. Samuel blev besviken, han hade sett fram emot sin gympa. Imorgon åker han med Rickard på morgonen ner till farmor i Nättraby och skall vara där en stund. Jag skall ju till min BM så maken kommer hem och hämtar mig. Ville ha med honom imorgon, samt att jag inte kan ta mig till bussen. Så jag antar att det är dags att stänga av och försöka sova. Blir inte lätt känner jag. De trycker överallt så jag kan inte andas redigt. Gör till och med ont bak i ryggen nu. Så svårt hitta en bra liggställning just nu. Nähä, nu skall jag försöka böka runt lite och finna lite ro. Suss gott!
1 kommentar:
Hej lilla vännen.
Ja trist emd gympan, Emmie med besviken:-( Ellen od em åkte ner, deras var oxå inställd. SKumt för dem burkar ju vara 2 ledare:-( Fatta att det var en förälder som lämnat en tjej där nere i 6 års åldern o hon stod o grät uppe på trappan till bron då ellen o hennes kompis o pappa kom:-(
Hon fick låna J mobil o ringa hem, tur hon kunde sitt hem nr:-) Men vilken förälder släpper bara av sitt barn utan att se så attd et är gympa mm??? Hemskt!!
Jag/vi sitetr alltid nere då emmie gympa skulle ALDRIG gå därifrån:-(
Jaha du gumman, du får kanske stå o föda denna ggr då du ha så mkt värk:-( Jag lider med dig o tänker på dig varje dag. En grav vill man ju njuta av;-)
Särskilt den sista:-O
Vila nu o spara på krafterna, jag spar rösten*ler*
Kramar Jenny
Skicka en kommentar