Som alla vet så är det ju snart dags för de små att göra entré. Vi har därför bestämt att vår lilla hunda, Pepsi, skall få åka på semester till mormor och morfar. Hon åker imorgon med en kille som också kommer från Köping, men är gift och bosatt här nere, men jobbar kvar hemma i Köping. Så han veckopendlar. Tur för oss att han och Rickards jobbarkompis är svågrar, för då kom jag på idén att han kanske kunde ta med hundan upp i och med att han ändå åker. Och snäll som han är, så var det inga problem. Tack så mkt Micke! Uppskattar det verkligen.
Så Peppan blir bilburen några timmar imorgon innan hon får träffa mormor och morfar.
Tänk så skönt för henne att komma dit. Inga bilar som kör direkt utanför huset, bara en massa härlig skog och en jättestor tomt att springa runt på. Och mormor och morfar kommer bara att bry sig om just henne, bara ha tid att prata med henne och ge henne all uppmärksamhet. Det är hon väl värd vår lilla bushund.
Min systerdotter, Tova, bara går och väntar på att hon skall komma. Tycker att det blir lite som att hon också har hund. Och Pepsi är i lagom storlek och charmig som få.
Vi, Rickard, jag och Samuel, har ju inte varit uppe på flera månader nu. Det är tråkigt, men jag klarar inte av den långa bilfärden. Längtar efter mamma och pappa, det är tufft att inte ha dem på fika avstånd. Utan att vi måste planera in det hela så ordentligt innan vi kan åka. Jag ville därför att Samuel skulle göra nåt som de kunde ha och som är lite speciellt gjort just för dem.
Resultatet ser ni på bilden. En jättefin tavla som lilleman är jättestolt över.
Vi hoppas att mormor och morfar också tycker om den. Han tyckte det var så häftigt att få måla med andra sorters färger och på nåt annat än papper. Han var inte nöjd förrän hela tavlan var täckt med färg. Så underbart att sitta och titta på honom och hur koncentrerad han var. Nästa tavla skall han måla till oss, helst ville han måla en till mig, en till pappa och en till sig själv.
Men det var väldigt viktigt att han måste måla en till Jonathan också, han bästa kompis.
Så go är du lilleman, jag hoppas din hosta går över nu och att du inte får feber och blir sjuk. Går nåt på dagis nu igen. Verkar precis hopplöst denna vintern att få bukt med alla baciller. Själv vill jag verkligen inte ha nåt mer nu innan bebisarna kommit ut! Nu räcker det med krämpor och sjukdomar för min del. Har haft mina beskärda omgångar nu. Rösten är ju inte helt okej än, men hoppas den blir det.
Nåja, jag hoppas allt är packat och klart nu så jag inte missat nåt. För vi kommer inte uppåt nåt förrän i augusti verkar det som, tyvärr. Dels pga de små grabbarna, men även pga semestertider på makens jobb som måste pusslas ihop och då blev det en sen semester i år, eller visst extremt tidig, men det ville vi inte ha. Sånt är livet, kan inte få allt man önskar alla gånger tyvärr.
Rickard kommer ju ta någon vecka i samband med tvillingarnas hemkomst, 20 pappadagar och lite semester och ev lite pappadagar på Samuel som finns kvar. Behöver nog all hjälp jag kan få, har ju inte den blekaste om hur det kommer att bli.
Idag har bebisarna varit hopplösa, igår kände jag dem knappt. Och idag kändes det som om de skulle hoppa ut genom naveln eller nåt. Får väl se om de låter mig somna strax, har ju strax nåt deras "lugna ner sig" gräns halv två. Bara de inte håller den tiden sen, utan blir som Sam och har lite nya tider istället för dem i magen.
Så nu släcker jag för idag, önskar och hoppas alla sover så skönt i sina sängar, och vaknar pigga och utvilade nu på morgonen.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar