Uppgiven, gråtfärdig och trött

Finns det aldrig ett slut på sjukdomarna? Imorse, alltså fredag-blev lilleman så ledsen då han kissade. Det gjorde ont sa han. Självklart ringde jag så de fick ta emot honom. Rickard och han åkte iväg, jag hemma med feber fortfarande. När mina älsklingar kom tillbaks visade det sig att han var okej med snoppen, var bara lite röd. Men han hade fått öroninflammation i sitt opererade öra, det örat där han faktiskt har ett rör. Helskumt, men vår familjeläkare, Helena, skrev ut medicin till honom. Kåvepenin, men tror ni han har tagit den? Näpp, han säger att han kräks av den, så självklart gör han det. Rickard fixade då ett nytt recept på ett annat läkemedel. Samuel lovade dyrt att han skulle ta den. Men det blev samma visa en gång till. Så här är vi nu, med en son som har öroninflammation och som tvärvägrar ta medicinen. Vad sjutton gör vi? Får göra ett nytt försök imorgon, eller rättare sagt idag. Och med mig är det inge vidare. Är så ledsen och nedstämd. Vaknade och gick upp, började hosta som en tok. Fick sedan så djävulskt ont i magen på höger sida. Kunde inte stå uppsatt, utan kröp ihop som en boll och höll hårt i magen. Smärtan var brännande och så otroligt intensiv. Fattade inte vad som hände, kunde inte resa mig utan låg inne på badrums golvet och höll mig om magen, medan hostattackerna bytte av varann. Ringde barnmorskan och kollade, hon sa ät frukost och ta en Alvedon och lägg dig för att vila. Gjorde det och låg mest hela dagen. På em ringde min BM mig. Hon var orolig för mig och frågade om smärtan i magen hade försvunnit, men det hade den ju inte. Så hon bad mig ringa förlossningen. Hon ville inte att det skulle hända mig och bebisarna nåt. Så i helgen blev det att hälsa på hos förlossningen, 5 tim på fredagen och 3 tim på lördagen. CTG kurvor togs, blodprov, blodtryck, vul, ul, lungröntgen, ja det var en hel del. Bebisarna mådde bra, bara mina prover som var lite sämre på fredagen, varför jag fick komma tillbaks på lördagen. Men de var de bättre, men jag känner mig inte bättre alls. Jag är fortfarande lika dålig, tappat rösten igen, massa snuva, hosta, tungandad trots bricanylen, ja jag känner mig skitvissen tyvärr. Orolig för bebisarna. Känns ju inte bra ta medicin, men jag måste ju kunna andas. Får veta imorgon hur de mår. Skall till min BM och på eftermiddagen på nytt ultraljud. Fick ju avboka i fredags, men får ta mig iväg imorgon. Det är ju ganska så viktigt för mig och tvillingarna att gå. De måste ju ha koll så de mår bra. Mest orolig för högra tvillingen, honom känner jag inte lika tydligt som den vänstra. Men det borde inte vara nåt tokigt, de mådde ju bra i helgen. Och det är ju jag som mår dåligt, de lever ganska så skyddat än så länge. Ser fram emot att träffa dem, skall bli så häftigt. Våra TVÅ bebisar! Helt ofattbart att de är två, men så häftigt. Dags försöka få lite sömn i kroppen. Inget jag är bortskämd med de senaste månaderna direkt. Det känns på dagarna, skulle nog kunna somna ståendes. Natti natt!