Konstig känsla i kroppen

Behövde inte kräkas nåt mer, har bara mått så illa och känt mig så konstig hela dagen. Hmm, kommer ju inte ihåg hur det kändes förra gången då det närmade sig förlossningen. Men såsom det känns i magen när bebisarna bökar, så har de börjat göra sig redo för ankomsten skulle jag tro. De är bra mkt längre ner nu än för några dagar sen, så nåt hände nog igår och inatt. Får se vad Gunilla säger imorgon. Kan inte annat än säga att jag faktiskt börjar få lite PANIK! Vad är det jag gett mig in på, det gör ju faktiskt jäkligt ont att föda barn och nu skall det ut två samma väg, om det vill sig så. Sen tittar jag på det vackraste jag vet, min lilla älskling och visst inser jag då att det säkert kommer att vara värt all värk och smärta jag får utstå. Men kommer säkert säga samma sak till min älskade Rickard, att det inte är mänskligt och att jag vill gå hem. Sen har jag nog aningens svårt att fatta att det faktiskt är TVÅ bebisar vi får denna gången och inte en. Hur sjutton lyckades vi med det? Måste varit alldeles för trevligt på semestern *ler* Kärleken och romantiken spirade upp ordentligt i Göteborg. *skrattar* Trots att det var mitt i värmeböljan. Men jag kände verkligen att jag mådde toppen bra då. Bara få rå om mina älsklingar i fyra hela veckor, det var underbart! Så det resulterade i två små nya liv inuti mig. Och nu går jag här med en mage som är gigantisk! Det är riktigt jobbigt nu, och jag som klagade i slutet på förra graviditeten. Hade jag vetat det jag vet idag, ja, då hade jag nog inte sagt så mycket. Är tacksam för att det är så få kilon jag gått upp. Det underlättar ju mycket nu när det är två. Blir nog inga små killar heller om vi skall tro läkaren. Trodde att om jag går till v 36 så skulle nog vikten ligga uppåt 2600-2700 gr. Det är ju ganska så bra för tvillingar. Nästan 6 kg bebisar i magen, huh snacka om tungt! Och jag är ju i vecka 31. Så fem veckor till, ja tänk er själva hur stor och tung jag hinner bli på den tiden. Men hoppas de kommer ut v 34 så jag kan ha sällskap av min kompis Susanne på NEO eller om det blir BB, hade varit jättekul. Blir så glad över alla som tänker på mig och som hoppas att jag skall bli frisk nu. Tack, det värmer gott i själ och hjärta att ni bryr er och tänker på mig och familjen. Detta har verkligen varit både en prövning och en pärs. Ej varit frisk sen i december. Hade ju faktiskt räckt med bara graviditeten, men det är tydligt att jag skall ha det tufft då jag väntar barn. När jag gick med Samuel så fick jag också en hemsk långdragen förkylning de sista månaderna. Men jag blev frisk innan han kom till oss i juni. Men samma visa då, tappade rösten och den höll sig borta länge. Konstigt hur det kan vara. Men det är väl inte heller meningen att jag skall förstå. Samuel ligger bredvid mig på sin pappas plats inatt. Rickard skall gå upp tidigare och ville inte störa. Förhoppningsvis kanske lilleman kan sova till sju eller åtta, hade varit skönt. Men han är morgonpigg, så man ligger inte på latsidan även om jag ofta får ligga längre än mina grabbar. Allt för att jag ej får sova på nätterna. Den vänstra bebisen är i farten nu. Känns som om han ligger ända nere på höftbenet, helkonstig känsla. Skall på UL den 9e så då får vi se hur de ligger. Hoppas de ej vänt sig nåt. Vill inte snittas, är inte förtjust i knivar och att veta att de skär i mig då jag är vaken och ligger bakom ett skynke känns så obehagligt. Får rysningar bara jag tänker på det. Räckte med min strumaop 2004. Glad de drogade mig innan jag blev nedrullad till op. Ville ej bli inrullad i salen och behöva se allt. Och det slapp jag, somnade i rummet utanför och vaknade sen på uppvaket. Det var en otäck känsla att bara ha försvunnit och inte ha drömt nåt. Helkonstigt att det ens fungerar. Börjat tvätta upp nya bebiskläderna. Handlat på jobbet på rean. Finns så mycket fint att köpa, men vem har råd att handla en massa? Inte jag ialla fall. Väntar hem mina bebiskläder som Sam hade från en kompis som lånat dem till sin lillkille. Så jag får gå igenom och komplettera lite. Gör absolut ingenting att det är olika kläder de kommer att ha på sig. Lite likadant för vi väl köpa någon gång men vill helst de skall se olika ut. Nähä, om jag skall ta och följa sonens och makens exempel och ta och sova. Känner att ögonen börjar bli rätt dimmiga nu. Sov gott allihop! På återseende