Barnmorskebesök i Lyckeby

Jag och Samuel åkte iväg med bussen hemifrån byn vid 12.35. Rickard mötte upp oss utanför Ö&B och skjutsade upp mig till Barnmorskemottagningen. Sedan åkte de iväg till Mc Donalds och åt lite och jag stegade in hos min BM.
Tog först nya prover för mitt TSH och T4, och det blev inte så bra stucket, utan jag ser hemsk ut i armvecket. Vikten kollades och jag hade nu lagt på mig 1 kg till, vilket jag får vara nöjd med. Blodtrycket var helt okej, men pulsen något hög. Men jag kände mig lite stressad, hade ju inte hunnit sitta ner och vila mig såsom jag brukar, utan denna gången var jag senare upp än vanligt på mottagningen.

Gunilla och jag satte oss och började prata om vad som hänt sen sist. Hon förde anteckningar och sen var det dags att kolla måttet och lyssna på hjärtljuden. Måttet hade ökat precis som det skulle och följde sin kurva. Det är tufft att ligga på rygg nu och kunna andas ordentligt. Dels pga hostan men mest pga min stora mage. Hon såg också att den har "halkat" mycket sen sist, så bebbarna håller nog på och gör sig redo för att komma ut snart. Gunilla gissade på att jag skulle gå till typ v 36 *ler* Hoppas hon har rätt, det är nog vad jag orkar stå ut med, för nu är det sååååååååå tungt och magen sååååååå stor!

Hjärtljuden var inte så bra idag på högra bebisen, såg att hon var tveksam och kollade länge på klockan. Och högra bebisen har alltid varit lite mer lättstressad än den vänstra, han är sååååå cool jämt *skrattar* Men hon kollade vänstra istället och då blev det genast bättre resultat och även den högra blev genast lite lugnare i sina hjärtslag då hon kollade honom igen.

Men vi satte oss ner och pratade igen, hon frågade om jag kände den högra bebisen ordentlig varje dag och det kan jag inte påstå att jag gör. Jag känner inte honom lika tydligt som den vänstra och det gör mig lite orolig, eller rättare sagt, jag har varit lite orolig sista tiden för honom. Vi resonerade fram och tillbaks och hon tycket det inte var mer än rätt att jag åkte upp och kollade dem idag. Med tvillingar sa hon att jag hellre skall åka in en gång för mycket än en gång för lite till förlossningen. Så hon ringde upp till förlossningen och de sa att det bara var att komma in för en koll.

Detta var ju inget vi hade räknat med så det blev lite struligt för maken, han skulle ju vara själv på eftermiddagen då de andra hade begärt ledigt pga saker de var tvungna att uträtta
Men det löste sig och vi begav oss upp till förlossningen. Samuel fick ju lov att följa med och jag tyckte så synd om honom, hur roligt är det för honom att vara med där? Finns ju ingenting för honom att göra, men han var så jätteduktig. Satt och ritade lite med sin pappa när jag gjorde CTG kurvan som såg väldigt bra ut. Sen fick vi vänta ett bra tag på att få komma in till en läkare och få koll på bebisarna via UL. Då passade vi på att gå till min kompis Susanne som ligger inlagd på förlossningen och hälsa på henne.
Hon och hennes Johan blev nog lite förvånade då vi bara dök upp helt plötsligt, men hon blev även glad över besöket. Så vi satt och pratade tills vi blev hämtade för att kolla bebbarna. Samuel stannade kvar hos dem då vi skulle göra UL och tittade i sin Pokémon tidning, ville inte följa med då han tyckte det var jättetråkigt och ville åka hem.

Det var en kvinnlig läkare denna gången, och hon upptäckte att den högra bebben faktiskt hade vänt sig och låg nu med huvudet neråt han också. Så de låg huvud mot huvud, det var faktiskt lite av en chock, men nu vet jag ju varför jag mådde så kasst natten till igår och varför jag kräktes galla och höll på. Det var ju för att han vände sig och bökade i magen på mig. Men konstigt att jag inte märkte det.....men det gjorde jag inte förra gången heller. Tror han ligget ganska så långt bak gentemot den vänstra killen. Men allt såg jättebra ut, det fanns bra med fostervatten och CTG kurvan var jättebra.
Så vi kunde åka hem igen och känna oss lite lugnare i sinnena.

Samuel var så glad över att få åka iväg, och jag måste ge honom beröm för vi hade ju varit iväg hemifrån sen 12.15-17.30. Det är ju inte lätt för en 3½ åring att förstå varför man måste göra vissa saker. Men han förstod ju att det var nåt med bebisarna och att de skulle kolla dem så att de mådde bra.

Så nu är det dags för mig och maken att gå och lägga oss.......det har varit en lång dag och imorgon skall jag försöka att sortera in lite bebiskläder under skötbordet i sina lådor. Måste nog köpa på oss lite fler plagg i strl 50, har mest 56 och det tror jag blir lite för stort för våra grabbar. Samuel var ju 55 cm lång och vägde 3830 gr då han kom, men han hade ju strl 50 ett tag för det. Och dessa små kommer nog inte att komma upp till mer än 2500-2700 gr stycket när de kikar ut, eller inte över 3000 gr hoppas jag ialla fall. Inte konstigt att man blir lite nostalgisk när man börjar titta på bebiskläderna som lilleman hade då han var nyfödd, de är ju bara helt underbart söta och sååååå små *ler*'

Samuel ½ år gammal

Har så svårt att fatta att han är så stor nu, att han ens har kommit i de små plaggen. Gullungen, han var så söt som bebis, så mycket hår hade han. Men har är ju minst lika söt nu *ler* Han är ju det vackraste jag vet.

Hej så länge.