Tisdag......jordskalv men inte kände jag nåt inte

Så mycket var det med nattsömnen, sovit urkasst inatt. Samuel kom upp till oss vid 01.00 inatt och jag antar att det kan ha varit för att spänningen släppte efter lussefirandet. Sen ville han ha lite välling och så somnade han om mellan oss. Jag hade inte somnat då han kom upp så det var lugnt för min del. Hostat mycket inatt igen, och mått allmänt konstigt, kunde liksom inte koppla av alls........knepigt.
Vaknade typ vid halv tre och fick ta mig Alvedon, allt för att kunna få lite sömn och koppla av. Sen vaknade jag med ett ryck exakt 06.03, kände tydligen på mig att nåt var tokigt. Rickard hade försovit sig. Så det var bara att väcka honom lite snabbt med försiktigt och be honom stiga upp. Samuel vaknade och började prata för fullt om att han skulle gå till sitt jobb, dagis. Så jag tog hand om lilleman så fick Rickard vakna lite själv. Samuel satt och gnuggade sig i ögonen då han satt på pottan, men det var tydligen helt okej att det blev snabba ryck på morgonen för honom.
Hann till och med kolla lite snabbt på det hans pappa spelade in från lussefirandet och blev då genast på toppen humör och började sjunga med *ler*
Jag gick och la mig då de åkte, och tydligen hade det varit en skalv som mätte 4,7 på richterskalan, men det märkte inte jag nåt av. Men en annan tjej är i byn hade märkt det och någon på makens jobb.
Somnade om och vaknade knappt då det var dags att gå upp.....mådde fortfarande konstigt. Gick upp efter att ha legat 30 minuter för länge i sängen, gjorde mig iordning och tog lite frukost men kände mig skum i magen. Och visst, när jag nästan var klar för att gå iväg till bussen så började jag spy som aldrig förr! Helt sannslöst, fattar inte vad som hände. Fick upp hela frukosten, och inte hade jag tid att gör mig nåt annat då jag var tvungen att hinna med bussen, för att möta upp maken ute vid Amiralen.
Det var ju dags för ett nytt ultraljud idag. Så nu har jag kommit hem därifrån, min underbara make skjutsade mig hem då jag fortfarande mår illa och känner mig skum.

Fick sitta och vänta lite extra på Gyn då läkaren jag skulle till fick springa upp till Förlossningen. Men han var supertrevlig och bra, kollade våra små busfrön och de såg ut att må alldeles utmärkt trots att jag mår skit - så det var skönt att se att de hade det bra. Vet med säkerhet könet på den vänstra bebisen, men den högra var han inte helt säker på........och det var som jag trodde eller som jag misstänkte. Någon som vill veta tro??? *ler*
Vi väntar troligtvis två pojkar *ler* Med all säkerhet så är den vänstra bebisen en liten grabb, men han var inte helt hundra på den högra. Det blir ett nytt ultraljud den 5 januari och då trodde han att det skulle vara lite lättare att se om han hade rätt om den högra också.
Så nu vet ni det, lite lättare att planera då man har lite mer koll känner jag....och detta är ju sista gången för oss med bebisar. Det lär bli full fart här hemma då de växer till sig lite, tre busungar tror jag att det kommer att vara *skrattar*

Nähä.....nu skall jag vila lite, sen dags att hämta lilleman på dagis.
Tur jag kan ha honom där då jag är sjukskriven, orken tryter nu efter att ha varit en sväng på bussen och sen inne på Gyn......det är allt jag orkar just nu.
Rösten börjar komma tillbaks något men det är för jobbigt att prata så jag måste spara den och vara tyst.