Usch, fy och blä

Kan jag lugnt säga att jag tycker att alla dessa extra "tillbehör" är. Från vänster - dessa vitaminer är ju stora som dasslock. Får ju lov att dela dem på hälften för att för få ner dem. Varför göra dem så stora? Lustigt, hur kan andra livsviktiga tabletter vara mindre än dessa? Jag menar, mina Levaxin tabletter som jag verkligen måste äta är ju 1/5 del mindre. Folsyra - dessa är ju bättre i storleken men min kropp vill verkligen inte ta tabletter då jag är gravid. Vet inte hur många ggr jag kräkts pga att det helt enkelt inte går att svälja tabletter. Var likadant då jag väntade Samuel. Annars har jag inga som helst problem med att ta tabletter, men under graviditeten är det precis hopplöst. Niferexen - dessa äckliga, illasmakande järntabletter hade jag gärna sluppit. Gå på toa normalt är ju inte en möjlighet då du måste ta dessa. Gått så långt att jag faktiskt gjort uppehåll nu på en vecka. Vill slippa sitta i några timmar på toaletten. Huh, de är helt enkelt hemska. Men visst, förstår att jag måste äta dem. Mina värden hade sjunkit från 147 till 119 sista gången jag kollade. Så tvillingarna tar verkligen musten ur mig. Fattar inte att jag kan känna mig sjuk, men det gör jag. Mat smakar inte bra alls, äter pga att jag måste. Är en ren pina att få i sig vissa saker. Favoriten är fortfarande jordgubbsfil och flingor. Undrar just hur många lite av var jag lyckats få i mig under dessa veckorna. Rickard tyckte vi skulle ha klippkort på båda sakerna. Har väl inte tappat i vikt, men smalnat av på vissa ställen. Kan ju bara hoppas att det inte kommer tillbaks, utan att jag kan lyckas hålla mig från att gå upp typ 20 kg. Det är ju ingen lek att gå ner alla kilon sen. Men jag lär ju få fullt upp så det kanske hjälper till att tappa några överflödiga kilon. Tvillingarna håller sig lugna än så länge. Bara känt någon enstaka buff och små fjärilsrörelser. Funderar på om de ligger ganska så långt bak då jag redan fått väldigt ont i ryggen. Magen växer otroligt snabbt, syns verkligen att jag är gravid. Vissa kunder frågar när det är dags, och tror nog jag skojar då jag säger april. Men då får jag ju inflika med att jag faktiskt väntar tvillingar. Så då blir de inte lika förvånade över min allt mer växande mage. Har ialla fall fått en komplimang av en kund, hon tyckte jag bar tvillingarna så fint. Gäller att suga åt sig då en annan bara tycker sig se en elefant i spegeln. Det börjar bli jobbigt att stå och gå på jobbet hela dagarna. Känns inte alls bra i benen, ryggen, magen och höfterna. Idag var det rent ut sagt hemskt, ville inte röra mig med jämna mellanrum för det kändes som om jag skulle "tappa" magen. Sen hade jag ont i den, lite värk här och där. Bara att bita ihop tills på onsdag, då är det läkarbesök och även det stora ultraljudet. Får se vad hon säger om hur länge jag kan vara kvar på jobbet. Hade varit skillnad om jag haft kontorjobb, då hade det nog funkat lite längre. Sjukskrivning är ju inget jag strävar efter men jag vill ju verkligen orka med mig själv, familjen och hemmet också. Någon gång mellan vecka 20-25 brukar en kvinna som väntar tvillingar få bli sjukskriven. Det har då blivit så tungt och de vill väl undvika så mkt komplikationer som möjligt för både kvinnan och tvillingarna. Så nu får vi se hur "domen" faller i veckan. Det blir ju inte mindre stressigt på jobbet ju närmre jul vi kommer heller. Nähä, dags att släcka lyset! Har dock sovit några timmar redan ikväll. Lönlöst att ens försöka hålla sig vaken då jag nattar lilleman. Nästan så jag somnar före honom varje kväll. Roligt sällskap jag är för min man. Tur han är så underbar och förstående, han är helt enkelt den bästa för mig. Skattar mig lycklig som har honom, och vår underbara busunge. De är mitt allt och jag älskar dem bara mer och mer. Sov gott och på återseende framöver.