En stor överraskning

Var just precis det vi fick igår. Har ju skrivit om att vi skulle iväg på ett läkarbesök igår, och då få göra ett vaginalt ultraljud. Rickard var med mig för jag ville det, var ju första gången han skulle få se sin bebis. Trodde vi. Fick lägga mig sådär som man alltid ligger hos i gynekologen. Hon vrider skärmen så att vi skall kunna se vårt lilla barn. Jag får syn på bebisen som verkligen sprattlar för fullt och utbrister: "Titta, där är vår bebis" varpå läkaren utbrister "Ja, och där är en till" Jag tittar förvånat på henne, och frågar om hon verkligen menar att det är två bebisar. "Ja, svarar hon, det är två bebisar" Och jag frågar ännu en gång om hon menar allvar, att vi skall ha tvillingar. Och får samma svar ännu en gång. Tittar helt chockad på maken som bara blir rödare och rödare i ansiktet, ögonen lyser på honom. Vi tar och tittar förvånat på varandra och försöker komma på hur detta kan komma sig. Hur kommer det sig att vi väntar tvillingar? Sen börjar vi ställa en massa frågor till läkaren, som jag tror var väldigt tagen av situationen hon också. Hon mäter bebisarna så gott hon kan för att uppskatta i vilken vecka jag är. Så vecka 13 befinner jag mig i nu, i början på vecka 13. Blodprovet som jag skulle ta för fosterdiagnosiken fungerar inte nu i och med att det är tvillingar. Utan nu skulle det skickas en remiss för att få göra ett sk NUPP test, där de mäter nacken på varje bebis. (Tror jag att jag lyckats läsa mig till) Sen kommer det att bli tätare kontroller och koll för att se om jag väntar en- eller tvåäggstvillingar. Så benen bar mig knappt igår då vi gick därifrån. Får uppdatera mer imorgon, för nu håller mina ögon på och ramlar ihop. God natt!