tisdag 1 juli 2008

Jobbig dag och orolig

Det känns inte bra alls med Samuel. Han är inte sig lik överhuvudtaget. Han är ledsen och kinkig hela tiden, vill inte äta eller dricka. Vill inte ens ha glass som han så gärna äter. Just nu ligger han och andningen är väldigt snabb och ansträngd. Känns som om jag får lov att ringa in imorgon......hoppas att medicinen börjar göra verkan senast imorgon. Vad skall vi göra annars? Känner mig så otroligt maktlös och mår så dåligt över att lilleman inte blir frisk. Vad är det för jäkla skit vi har hittat på? Jag blir inte heller pigg, har ont i halsen och svårt att svälja nu igen, och jag har inte ens ätit klart min antibiotika.
Jag vill ha ett slut på detta eländet med sjukdomar som har drabbat oss, Samuel och jag har ju varit sjuka så otroligt mycket. Känns nästan som om folk tror att man ljuger.....men tyvärr så är det inte så.
Jag vill bara att vi skall få vara pigga och krya nu, detta har gått alldeles för långt nu. Orken finns inte här längre, den har försvunnit och jag känner att jag håller på coh bryter ihop igen. Detta är inte det liv jag vill ha....jag vill vara pigg, hålla igång med allt och få lilleman frisk. Vet inte om det är någon mening men känns nästan som om jag vill ha en tid till honom för att göra en utredning, så här kan det inte fortsätta för honom. Denna sjukdomsperioden borde vara över nu, han har ju varit på dagis sen han var strax över året, han borde ha fått lite bättre immunförsvar än han har. Jag lider med honom, han vill ju inte vara hemma och ta det lugnt, han vill ju till dagis och leka med kompisarna. Framförallt, han behöver dit och leka med kompisarna.Han har ett väldigt stort behov av lek och vänner. En social liten kille som verkar komma överens med de flesta, stora som små kompisar.
Nu börjar jag bli lite orolig, Samuel andas så snabbt och sen gör han andningsuppehåll!!! Nej, jag får ringa imorgon, hellre frågar jag en gång för mycket än bara går här hemma och väntar på att det kanske kan bli bättre.
Måste försöka sova nu, sömn är inget jag är bortskämd med direkt. Drömmer en massa konstiga drömmar och sover skitdåligt, är jämt trött då jag vaknar. Sen ligga här och höra sonen som andas snabbt och tungt, det gör ju inte saken lättare. Har inte sovit många timmar sen i lördags.
Håll tummarna för att vår lilla älskling piggnar på sig imorgon under dagen, att han får bli feberfri och att snuvan samt hostan ger med sig. Han har så mycket slem i halsen att han kräks några gånger om dagen, hur roligt är det? Sen att ta medicin är ju inte populärt alls......strid oss emellan varje gång vi skall ge honom något, inte ens nässpray får jag i honom. Tvång är det enda som funkar tyvärr....känns hemskt att tvinga honom men jag måste göra det för att han skall kunna andas ordentligt.

På återseende och natti natt!

1 kommentar:

.......... sa...

Kikade in för att se om det blivit nån förbättring. Förstår hur du känner dej, Robin hade det ju skitjobbigt som liten med all astma. Var ej kul att åka in och ut för att få andas vidgande vid minsta förkylning.
Är det nån som tror ni ljuger är det deras problem. Ingen vill väl ha massa sjukdomar. Stå emot nu gumman så du orkar, du har ju kommit så långt på din väg tillbaka. Vi finns här för er,det vet du! Kramar