Söndag - fixardag/utedag

Hinner nog bli över midnatt innan jag har hunnit skriva klart. Tänkte dock bara skriva några snabba rader. Måste visa hur fint vårt äppelträd blommar, och luktar gott gör det också *ler*

Samuel har fortfarande inte blivit bra i magen, men han äter och har inte kräkts nåt, utan bara diarré....trevligt ämne jag skriver om....näääää.....men jag ville bara berätta vad som händer hos oss. Han är inte pigg, hängig och kinkig som aldrig förr, och så är han bara när han inte mår bra. Vi har en otroligt glad kille i vanligt fall men denna helgen har han rent ut sagt varit en liten drygnisse. Idag skulle maken hållt på med att få upp ramen till terrassen, men det gick inte så bra. Samuel är lite väl mycket hjälpreda emellanåt. Och lyssnar - ja, det har han inte gjort någon gång denna helgen, eller inte så bra ialla fall.

Idag så hade vi ytterdörren öppen så han kunde gå in, och helt plötsligt smet han in och han svarade inte när jag ropade på honom. Jag reser mig för att gå efter honom. När jag skulle gå in genom dörren möter jag honom. I sin lilla hand hade han sin sportflaska.

Hmmmm.......jag frågade honom hur han hade fått tag på den, då började han snyfta lite smått och sen åkte underläppen ut. Jag gick in i köket och bad honom följa med. Mycket riktigt så var det som jag trodde......vid diskbänken stod lillemans stol. Han burit iväg den från köksbordet, skjutit in den till diskbänken, klättrat upp och öppnat skåpet och plockat ner sin flaska från näst högsta hyllan. Snacka om envis och klätterglad liten Samuel.

Självklart så jag blev rädd när jag såg vad han gjort, men jag försökte förklara så lugnt jag kunde att så får man faktiskt inte göra, och att han kunde ha ramlat ner och gjort sig illa. Ja, ni kan ju tänka hur han såg ut i ansiktet. Det är ju inte populärt när mamma blir arg, ledsen eller liknande på honom. Han började så klart att gråta, inte krokodiltårar utan lite småsnyftande. Antagligen för att han insåg att han kunde ha gjort sig illa, men mest för att jag sa till honom. Men nu gick ju allt bra så vi hoppas att han inte hittar på nåt dylikt igen.

Så har vi haft det hela helgen, så det har varit lite jobbigt. Tålamodet har varit lite väl dåligt med jämna mellanrum.

Men nåt vi inte skall klaga på är vädret. Vi hade 18 grader i skuggan idag, medan min mamma och pappa fick lov att elda då det bara var 3 grader varmt ute. Pratade via msn ikväll med en gammal pojkvän, det hade snöat där. Helt sannslöst vad tokigt vädret har blivit och att det kan skilja så otroligt mycket på dessa 45 milen. Så jag hoppas att mor och far får lite bättre väder nu, och att det håller i sig här nere och inte kryper ner under 10 grader mer.

Idag har vi ialla fall fått ut diabasen på vår nygjorda gång, blev super!!! Så nu håller mina hjärnceller på att planera resten som skall göras. Funderar på att göra en liten "kulle" och göra någon slags välkomstskylt som ligger fast i den.......mycket som rör sig i skalle nu, och vill så himla mycket!!! Hittade massor av fina springbrunnar igår som jag också vill ha......men vi får se hur vi kommer att göra. Det jobbiga är ju att jag ser hur det skulle se ut framför mig......så jag vet ju exakt hur jag vill ha det, bara växterna jag håller på och letar efter nu.

Jag kunde inte göra så väldigt mycket idag, min högra hand och arm strejkade lite efter att pusslande med stenarna och murbruket igår. Får väl hoppas att det gett med sig lite tills imorgon och helt borta på tisdag då det är jobb igen. Att sitta här och skriva gör inte heller armen bättre.

Vet inte om vi gjort nåt annat direkt idag, varit ute och då går timmarna hemskt fort! Och inte tycker jag att vi hinner med så mycket heller. Rickard hade nog velat hålla på hela kvällen, men jag kände att jag inte orkade med vår lilla kinkiga kille helt själv flera timmar. Så när det var dags att laga mat så var maken så go att han följde med in och tog hand om Samuel. Sen ville Samuel inte släppa iväg pappa mer, en tydlig markering på att vi har haft alldeles för lite tid med honom i helgen. Att vi har gjort för tråkiga saker här hemma. Så till helgen som kommer får vi väl försöka göra honom lite mer till viljes. Det är inte lätt alla gånger att få till det. Sen när han har diarré fortfarande vill vi ju inte att han skall leka med någon heller. Vill inte sprida smittan vidare. Så han har ju saknat att han någon att leka med, vill så gärna ha med kompisar hem från dagis och frågar när han/hon skall komma hem och leka med honom.

Brukar ialla fall träffa Jonte och Robin en gång i veckan, och det gjorde vi i tisdags. Då hade vi tyvärr inte haft möjlighet att ses på länge. Jonathan råkade ut för hemsk magsjuka, då han både kräktes och hade diarré. Stackars Jonte, han såg fortfarande sliten ut efter den pärsen, det höll i sig länge för honom. Vi hoppas att vi hinner träffa dem en sväng nu i veckan som kommer, tror nog grabbarna vill det *ler*

Nähä.....nu känner jag att ögonen inte orkar mer......dags för sängen.

Sweet dreams!!

/Angelica